Välkommen till samlarportalen, här nedan ser du ett exempel på en av sidorna du kan hitta här.




Cyklar, lätt landsvägsmaskin
-

2835 sidvisningar

Lätt landsvägsmaskin

Thorsten Sjölin ur Samlarnytt 2-2012.

IBLAND KÖPER JAG BÖCKER UTAN ATT

egentligen veta mycket om innehållet. En sådan dök upp för ett tag sedan och hade titeln Kungliga biblioteket i Humlegården och (cyber) världen.

Det var en festskrift tillägnad tre av medarbetarna och den innehöll en lång rad uppsatser på sina 550 sidor som på ett eller annat sätt rörde KB - Kungliga biblioteket.

Det verkar som om i princip allt rör KB. Vad som finns på detta för många okända ställe är fascinerande. KB har ju utvecklats under årens lopp och sprang upp från det kungliga bibliotek som fanns på Stockholms gamla slott, Tre Kronor.

Mycket av innehavet gick upp i lågorna när gamla Tre Kronor brann 1697 och mycket av vad som räddades var brand- skadat. Lyckligtvis räddades unika böcker som Djävulsbibeln och andra, men de förde en ambulerande tillvaro tills man kunde bereda plats för dem på nuvarande slottet. Där blev det snart trångt och utländska besökare klagade på bristen på läsplatser och bibliotekarierna på bristen på lön. En av mina förfäder arbetade i många år utan lön tills han blev utnämnd till kunglig bibliotekarie, med svältlön, före 1800.

Han blev aldrig chef, för han stod tillbaka för en yngre förmåga. Som läsaren väl känner till var Sverige ett av de första länderna i världen som redan 1661 lagstiftade om att ett exemplar av alla tryckta verk skulle deponeras i KB. Det var säkerligen inte omsorgen om framtida forskare som låg bakom beslutet utan mera att man ville se vad som publicerades och att inte sådant trycktes som myndigheterna inte tyckte om. Min förfader ovan var en av censorerna på 1790-talet, men då rörde det sig mest om utländska tidningar och tidskrifter.

Vi har alltså en lång tradition och Kungliga Biblioteket borde därför ha enorma samlingar av äldre svenskt tryck. Det har de också, men inte sa omfattande som man kanske kunde önska, för det var nog lite si och så med pliktleveranserna under många år. Idag finns det ett antal bibliotek som skall ha pliktexemplar.

Många av uppsatserna var synnerligen intressanta och bland dessa fann jag en med titeln Från velociped till livsstilspryl av Christina Zetterlund. Hon hade varit nere i arkivet med material som inte är katalogiserat och där man hittar massor med företagskataloger och reklammaterial. Hon har riktat in sig på cykeln för att visa vad man kan hitta och följer hur reklamen och formgivningen ändras.

Tyvärr är det ont om tidigt material som från 1880-talet när den så kallade säkerhetscykeln introducerades. I början var konkurrensen ganska liten och cyklar tillverkades och såldes lokalt. Ofta var det en handlare som köpte in delar och monterade och satte sitt eget märke på ramen. Det ska ha funnits ett par tusen marken under 1900-talet första decennier. Även ett så välkänt märke som Monark startades 1908 av Birger Svensson som monteringsverkstad.

Så följer Christina Zetterlund hur konkurrensen skärptes, nya tekniska framsteg, förbättrade transporter gjorde att de flesta fabrikerna och monteringsverkstäderna slogs ut och 2006 finns det bara en tillverkare kvar som inte importerar delar och monterar och det ar Skeppshultscykeln.

 

Landsvägsmaskin

Idag finns det massor att välja på när det gäller cyklar, men som översättare skäms man över ord som "mountainbike" eller, nästan ännu värre, "downhillcyklar". Är svenskan på väg att försvinna som många forutsäger? Och dessa ord är inte de värsta jag sett, den svenska varianten av engelska verbet "to chat" tar nog priset. Under många år har jag sett annonser i Samlarnytt där samlare försöker få tag på äldre varukataloger för cyklar eller andra tekniska varor. Jag vet också att det finns många som samlar på cykelmärken - jag har själv varit inne på ämnet, men gav upp för det fanns så många och jag fanns inte på plats.

Jag hoppas innerligt att dessa samlare fått napp på sina annonser och idag har fina samlingar av broschyrer som täcker många år och många cykeltillverkare. Men, och detta är ett stort men, varför får vi aldrig läsa något om dessa samlingar?

Dessa samlare måste sitta inne med massor med intressant information om svensk cykeltillverkning. Får jag föreslå att dessa personer antingen skriver ihop ett antal artiklar eller, ännu bättre, ansöker om pengar från Fagerströmska Stiftelsen och skriver ihop en hel bok! Det är ju just sådant som stiftelsen är till för. Vi läsare vill helt enkelt veta mera, för jag kan väl inte vara ensam om att vara obotligt nyfiken?